let's sing kumbaya
en av anledningarna till att det instinktivt känns lite tacky att blogga om mina ~känslor (FAST JAG GÖR DET ÄNDÅ HAHA WHOO) är att det försätter människor som känner mig privat och också läser den här bloggen i en lite awkward situation. "wow jag som bara skulle smsa och fråga om hon hade kvar min ipod laddare, måste jag erkänna att jag läste att hon är whacko? tänk om hon kommer ha känslor över hela mig? jag ville bara käka lunch, liksom" svaret är, det behöver du absolut inte! jag skriver bara här för att det måste komma ur mig på något sätt och det är lättare att berätta genom att skriva än att säga det med mun ord, som är hemskt besvärliga för mig. om du VILL prata om det kan vi göra det, antar jag. "min katt kissade på golvet och, jag vet inte, jag känner mig lite nere, typ, det spelar ingen roll," kommer jag mumla, utan att möta din blick. jag vet inte.
på tal om kattsituationen så har jag varit så jävla dålig på att dammsuga den här veckan att jag nyss försökte använda en klädroller på mitt ansikte för att kunna andas. ja.